Fotbolls-VM: Ett uppvaknande för Sverige
En samspelt England väckte Sverige från drömmen.
Inför lördagens kvartsfinal mot England kände många i Sverige att den här sommaren kunde bli något alldeles speciellt. Med lite flyt skulle det faktiskt kunna bli en så pass lyckad sommar att VM-gänget från 1994 plötsligt skulle få mindre intervjuer att göra. När matchen väl drogs igång syntes det ganska tidigt att det här skulle bli en svår match för det svenska laget, engelsmännen inledde visserligen på ett avvaktande sätt men man kunde höja tempot och när det vankades fasta situationer hade de ett flertal olika sätt att utmana det svenska försvaret på.
Efter en halvtimmes spel lyckades britterna bräcka det tidigare så stabila försvaret, Harry Muguire lyckades vinna luftduellen mot Emil Forsberg och Robin Olsen i målet hade inte mycket att säga till om. Redan där kändes det som att det svenska laget började tappa lite av den energin som tagit dem hela vägen till en kvartsfinal. Efter pausvilan inledde blågula på ett bra sätt men när man väl kom till bra chanser stod Jordan Pickford i vägen och i efterhand var det just målvakten från Everton som avgjorde matchen med tre riktigt fina räddningar. Med ungefär en halvtimme kvar att spela utökades ledningen genom Dele Alli och efter det lyckades inte det svenska laget mobilisera en offensiv. Janne Andersson försökte få till lite offensiva hot genom ett par byten men de gav ingen vidare effekt och när slutsignalen ljöd på Samara Arena var både hans lag och publiken på läktaren uppväckta från sin sommardröm.
Vi kom inte riktigt upp i det som hade behövts. Vi kom inte upp i personbästa i dag, men vi gör en klart godkänd insats och med lite marginal är sätter vi någon chanserna och är med i matchen. Surt, surt, surt, samtidigt ska vi som helhet vara stolta över vad vi presterat här. Det är dubbla känslor, sa Janne Andersson till TV4 efter matchen.
Nu i efterhand finns det en del som är kritiska till hur det svenska laget presterade i matchen, man saknade energin som krävdes i slutet samtidigt som man släppte till en hel del chanser men sett i helhet ska man vara väldigt nöjda. Sverige har trots allt tagit sig längre än på många år. I ett VM man på förhand inte ens tippades kvalificera sig för. Som ni kanske minns stod ju både Frankrike och Nederländerna för motståndet i kvalgruppen och som om det inte vore nog så fick man ta sig an Italien i playoff. Att bara ta sig till turneringen var en framgång i sig och ett bevis på att laget är på väg i rätt riktning.
I Zlatan Ibrahimovic frånvaro har andra fått kliva fram och många av spelarna i laget har förmodligen fått betydligt fler ögon på sig. Victor Nilsson Lindelöf visade José Mourinho att han borde få chansen på allvar i United och målvakten Robin Olsens insatser sägs ha fått Barcelona att vilja öppna plånboken. Dessutom har Andreas Granqvist bibehållit formen från kvalspelet samtidigt som Albin Ekdal visat hur bra han är när han får vara skadefri. Som grädde på moset har även Viktor Claesson tagit för sig på allvar och nu är han det givna förstavalet ute på högerkanten.
Förlusten är sur men om man väger det negativa mot det positiva så ska Sverige som land ändå vara nöjda och stolta över hur laget presterat. Den här sommaren kan vara början på något stort.
