Profilen vill öppna för fler lagliga pokerklubbar

Profilen vill öppna för fler lagliga pokerklubbar

I en tid där pokerboomen sedan länge har ebbat ut lyfter den svenska pokerprofilen Per Andersson en fråga som många entusiaster kanske tänkt men få vågat yttra offentligt: Varför är olagliga pokerklubbar det enda realistiska alternativet för livepoker i Sverige?

I en debattartikel på Poker.se ifrågasätter Andersson det nuvarande regelverket och belyser de hinder som gör det nästan omöjligt att bedriva laglig pokerverksamhet på klubbnivå i landet.

Andersson beskrivs ofta som en rutinerad pokerspelare och bloggare hos Poker.se. Där har han genom åren blivit känd som en riktig åsiktsmaskin. Med över 14 års erfarenhet, oftast i Svenska Spels pokerrum eller på Casino Cosmopol i Göteborg, har han bevittnat hur livepokern i Sverige först varit glödhet och sedan stagnerat.

Har pokermarknaden blivit snedvriden?

Enligt Andersson är en av de största utmaningarna med den nuvarande spelregleringen att den gör det praktiskt taget omöjligt för små aktörer att bedriva en laglig pokerklubb. Kostnaderna för licenser – som för en privatperson uppgår till cirka 25 000 kronor för turneringsspel plus 3 000 kronor per spelplats – är bara början. För företag blir det ännu dyrare med en årlig kostnad på närmare 7 000 kronor i månaden när alla avgifter räknas in.

”Det är helt orimligt,” skriver Andersson och påpekar att dessa kostnader i praktiken stänger ute de små aktörerna. Detta gör att olagliga pokerklubbar ofta blir det enda alternativet för den som vill spela livepoker.

Andersson jämför detta med Bingospel som har en licensavgift på 6 000 kronor och inga extra kostnader per spelplats. Han frågar sig retoriskt: “Varför kan inte samma regler gälla för pokerklubbar?”

Andersson lyfter fram säkerheten som argument

En annan aspekt som Andersson lyfter fram är säkerheten. Han menar att en legalisering av pokerklubbar skulle kunna minska risken för rån och andra typer av brottslighet, samt ge medlemmarna en tryggare miljö att spela i. Genom att verka öppet skulle klubbar kunna söka alkoholtillstånd och betala skatt – vilket i sin tur skulle kunna öka den allmänna acceptansen för pokerspel.

Problemet, enligt Andersson, ligger dock inte hos Spelinspektionen som bara utför de uppdrag som regeringen tilldelat dem, utan snarare i en spellag som utformats utan att ta hänsyn till alla aktörer på marknaden. Han argumenterar för att lagen måste anpassas så att den speglar den verkliga efterfrågan på livepoker i landet.

Det finns en stor mängd före detta pokeravnjutare som säkert skulle återvända till spelet om det fanns möjlighet att spela i en trygg och laglig miljö, skriver Andersson.

Han påpekar att även om intresset för poker minskat sedan boomen på 2000-talet så finns det fortfarande ett levande community som skulle dra nytta av en mer tillgänglig och säker spelmiljö.

Framtiden för svensk poker

I ett Sverige där det sista statliga kasinot i Stockholm står inför ett överhängande nedläggningshot är Anderssons oro berättigad. Om den nuvarande trenden fortsätter kan olagliga pokerklubbar mycket väl bli det enda alternativet för svenska pokerspelare, något som han ser som både orättvist och potentiellt farligt.

Andersson föreslår att en omprövning av reglerna för pokerklubbar skulle kunna ge ett välbehövligt lyft för spelet i Sverige. Genom att tillåta öppna och lagliga pokerklubbar med rimligare licensavgifter skulle inte bara säkerheten förbättras utan också allmänhetens intresse för poker. Han föreslår att man använder Bingo som en måttstock för hur licenserna skulle kunna utformas och på så sätt skapa en mer rättvis och hanterbar spelmarknad.

I slutet av sin debattartikel antyder Andersson att han inom kort planerar att besöka en av de bättre skötta pokerklubbarna i landet för att diskutera saken vidare med de som driver klubben. Förhoppningen är att kunna identifiera de förändringar som skulle krävas för att kunna driva en pokerklubb lagligt och långsiktigt.

Per Anderssons inlägg har skapat stor debatt inom de svenska pokerkretsarna på nätet. Frågan är om det räcker för att få landets beslutsfattare att lyssna?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *