Ronaldo klar för Juventus – en doft av det förflutna

Håller den italienska ligan på att vakna till liv igen?

När VM var i full gång släpptes en bomb som överraskade många. Juventus förde samtal med Real Madrid om att köpa storstjärnan Cristiano Ronaldo. Portugisen har vid ett flertal tillfällen hintat om en eventuell flytt men att det skulle bli Italien och Juventus sågs som en riktig högoddsare. Paris SG, Manchester United eller en flytt till USA lät på förhand som mer troliga val för anfallaren som spenderat de senaste nio åren i den spanska huvudstaden.

Tisdagen den sjunde juli blev övergången officiell, portugisen skrev på ett kontrakt som sträcker sig över säsongen 2021/22 och i samma stund blev han förmodligen världens bäst betalda fotbollsspelare. Juventus ryktades betala en bra bit över hundra miljoner dollar för anfallaren som i samma stund började betala tillbaka i och med att man direkt sålde hans tröja till sina supportrar. Enligt uppgifter till The Sun såldes en halv miljon tröjor redan första dagen och eftersom tröjan kostade närmare tusenlappen så fick man in flera hundra miljoner kronor.

Spelare i min ålder brukar gå till Qatar eller Kina. Att få komma till den här klubben i det här skedet av min karriär är något jag är väldigt lycklig och tacksam över, sa anfallen när han anlände till Turin.

Värvningen av Ronaldo ger Serie A ny stjärnglans, det här är första gången på många år som en spelare av hans rang ansluter till ligan. Under 80-90 talet kryllade det av toppspelare men sedan ökade ligorna i både England och Spanien sin dragningskraft och allt fler spelare lämnade Italien. Det startade 2001 när Zinédine Zidane lämnade Juventus för Real Madrid och sedan dess har man haft svårt att locka de allra främsta till sig. Kanske kan Ronaldo öka statusen på en av de mest klassiska ligorna och åter få stjärnor att se fördelarna med att flytta dit.

Jag tänkte runda av med fem spelare som genom åren skänkt stjärnglans till Serie A, från 80-talet fram tills nu.

Michel Platini (Juventus, 1982-1987)

Efter att ha briljerat hemma i Frankrike värvades Platini till Turinklubben och han fick ett av de mest mytomspunna nummer – 10. Kraven var höga men fransmannen lyckades tidigt visa att han skulle göra stor nytta i sitt nya lag. Tillsammans med Zbigniew Boniek bildade han en vass duo som hade stor del i att Juventus vann ligan 1983/84. Under perioden 83-85 utsågs Platini till europas bästa spelare och han var mer eller mindre ostoppbar i Serie A. Fransmannen hade förmodligen kunnat spela ytterligare några säsonger men valde 1987 att avsluta karriären, bara 32 år gammal.

Diego Maradona (Napoli, 1984-1991)

Vem är egentligen bäst genom tiderna, Maradona eller Pelé? Kunniga inom sporten har svårt att komma överens men det som talar till argentinarens fördel är det faktum att han spelat klubbfotboll i Europa, inte minst i Italien. 1984 betalade Napoli 65 miljoner för att få anfallaren från Barcelona och succén ville inte vänta på sig. Tidigare hade klubben haft svårt att konkurrera men med Maradona i laget gick det bättre, säsongen 85/86 vann man cupen och under de kommande fyra åren skulle ligan vinnas två gånger, de övriga två säsongerna slutade laget tvåa. Under sin sjunde säsong i klubben började argentinarens personliga problem bli allt större vilket gjorde att han blev avstängd i femton månader. När avstängningen var över visade bland annat Real Madrid sitt intresse men det blev istället en flytt till Sevilla och anfallarens fantastiska epok i Napoli var därmed över.

Marco van Basten (Milan, 1987-1995)

Samtidigt som Maradona briljerade i Neapel hade rivalen Milan också vassa spelare i sitt lag. Klubbens storhetstid inleddes 1987 då van Basten värvades till laget och året efter anslöt även landsmännen Ruud Gullit och Frank Rijkaard. Redan under sin första säsong var anfallen med och vann ligan och han blev snabbt en av de mest omtalade spelarna. Under sin tid i Milanoklubben tog anfallaren emot Ballon d’or vid tre tillfällen och han vann även skytteligan två gånger. Säsongen 1992/93 var han med och vinna sin tredje scudetto men en skada gjorde att det bara blev femton matcher (på vilket han stod för tretton mål). Skadan ville inte läka och det gjorde att nederländaren tvingades ge upp karriären två år senare. Då kunde han se tillbaka på sex lyckade säsonger och en period då den italienska klubbfotbollen stod på sin topp.

Ronaldo (Inter, 1997-2002, Milan, 2007-2008)

Efter VM-guldet 1994 flyttade Ronaldo till Europa och Nederländerna för att sedan fortsätta karriären i spanska Barcelona men 1997 slängde Inter upp närmare 27 miljoner dollar vilket gjorde att han blev världens dyraste spelare. För andra gången. Väl i Milanoklubben skulle brassen betala tillbaka, inte genom att vinna någon titel men han stod för många mål och gav laget extra stjärnglans. Under sina avslutande år i klubben hade anfallaren skadeproblem men när han fick vara skadefri visade han sin klass. Efter att ha gjort succé i VM värvades Ronaldo till Real Madrid men lite drygt fyra år senare var han tillbaka i Italien. Igen. Den gången för att spela i Milan. Anfallaren höll fortfarande hög klass men fick på nytt problem med skador vilket gjorde att det bara blev 20 ligamatcher innan klubben valde att inte förnya kontraktet 2008 och därmed var hans tid i Italien över.

Kaká (Milan, 2003-2009, 2013-2014)

Efter att ha gjort flera fina säsonger hemma i Brasilien började klubbar i Europa få upp ögonen för mittfältslöftet Kaká. Valet föll på Milan som “bara” betalade drygt åtta miljoner dollar för spelaren vilket i efterhand ses som en av klubbens bästa affärer. Kaká tog över Rui Costas plats på mittfältet och blev snabbt en nyckelspelare i sitt nya lag, han stod bland annat för tio mål när Milan tog hem Scudetton och det var redan under hans första säsong i klubben. Under de kommande fem säsongerna var brassen en av ligans största stjärnor och 2007 tog han emot priset som världens bästa spelare. Samma år var han med och vann Champions League. Efter att ha briljerat under flera år blev Real Madrid allt mer intresserade och sommaren 2009 skrev mittfältaren på ett sexårskontrakt med den spanska storklubben. I Spanien skulle det också gå bra men några år senare var han tillbaka i Milan igen, klubben där han haft sina främsta stunder i karriären. Efter en ny säsong i Milanoklubben valde Kaká att flytta hem till Brasilien igen för att senare runda av karriären i USA med Orlando City.